Borta bra men Hongkong bäst

Hallo hallo!

Nu är vi hemma friska och kompletta tack och lov!
Tyvärr är det ju inte lika roligt och mysigt hemma, men det rullar på, solen skiner och metrolog-bedragarna säger att det ska bli 21 grader imorgon.. Man får väl hoppas att dom har rätt för en gång skull! =D Idag var det nog upp mot 118 iallafall.. Helt underbart! Efter en lång dag i skolan gick jag upp till Vivo och köpte fyra trisslotter, cyklade hem och skrapade. 50 spänn, fick tillbaka hälften iallafall! Jag hade ju såklart tänkt att spara lotterna till ngt speciellt tillfälle men den guben gick inte.. Jag hade tänkt mig att vinna en miljon iallafall.

vad skulle jag göra för dom då?

1. Skulle köpa biljetter till en till Kina resa, 50 000:-

2. Göra om köket =D, 200 000:-

3. Anlita värsta byggarna och inredarna som skulle fixa husbåten, 100 000:-

4. Total styla hela huset, 400 000:-

5. Ge pengar till välgörenhet, typ 100 000:-

6. Köpa grejjer, 50 000:-

7. Ge bort kanske, 50 000:-

8. Ge min fattiga bror, 10 000:-

9. Spara resten, 40 000:-


Nu ska jag gå ut och göra nått roligt, vad vet jag inte!

Pussar och Kramar! // Moa

Näst sista dagen...

Började dagen på ett grymt hurtigt sätt. Gick ut för att kuta och fann mig själv plötsligt vara med i värsta löpartävlingen! Ja alltså jag var inte med, men alla hurtbullar som så seriöst sprang för att vinna funkade som såna där kaniner liksom. Jag sprang av bara farten typ 1 mil! Sen simmade jag typ 10 längder i den (korta) bassängen! Sol på morgonen, dis under dagen, vi åkte ut till en strand som hette Big Wave Bay. Taxiresan dit ut var snirklig och vacker, med massiva gröna bergssidor och milsvid utsikt ut över havet.

Här ute bor de allra rikaste. Själva stranden är ett paradis för surfare, men vi såg bara några stycken, i övrigt var det mest familjer på lördagsutflykt. Hjälp vad fint det var! Timglasfin sand, och en fridfullhet som bara infann sig trots att det var så mycket folk. Vi badade fötterna och Love badade hela sig under förtjusta lyckotjut. Sedan åt vi en god lunch och hinkade lite öl.

Tyvärr var det lite mulet, så det blev inga salta dopp, men när vi kom hem badades det vilt i poolen istället.

En försenad fre den 13:e-olycka: det som inte får hända hände: Loves älskade nalle Charlie försvann, eh...glömdes på bussen hem... Love var otröstlig när han skulle sova. Det blev till att ringa och lägga undan en ny, och sedan hämta upp nallen i stan senare på kvällen, på väg in till middagsrestaurangen... ("Charles den 2:a" fick tvättas, och snabb slets för att falla den lille snuttaren på läppen då han vaknar imorgon bitti...)

Den nästsista kvällen i Hong Kong avnjöts på peaken, på samma restaurang som på Moas födelsedag. En supergod middag som Lajjo bjöd på. Lyx!

Alla blev lite smått åksjuka av snirkelserpentin-bilresan nerför berget samt nivåskillnaden... Urrp. Gonatt!

Fredagen den 13:e....

Solen sken och vi åkte tidigt in till stan för att hitta på nåt. Vi mötte Sara vid Starfärjorna, och så åkte vi över till Kowloon. Vi slog på stort och åkte 1:a klass för 2, 20 kr per biljett. (2:a klass kostar 1.70 )

Efter att Love fått i sig en kall barnmatsburk så promenerade vi i den stora underbara Kowloonparken. Där fick Love leka i en stor lekpark, tills vi höll på att få värmeslag och drog oss in i ett airkonditionerat köpcentrum och åt lunch.

En av de många gamla färjorna som går i skytteltrafik mellan
Hong Kong island och Kowloonhalvön.

Temat för fotograferandet denna dag var förbudsskyltar.
Vi har fascinerats och häpnats över att det är så rent, så lite kriminalitet, inget klotter och ingen smuts i Hong Kong. Överallt sitter det skyltar som påminner om olika saker, mest vad man inte får. T ex att det är förbjudet att röka, skräpa ner, spotta, rasta hunden, planka i tunnelbanan etc, med bötessumman tydligt redovisad. Om man röker på fel ställe så kostar det 5000:-, att planka skulle kunna innebära fängelse, och att ringa i nödtelefonen i tunnelbanevagnan innebar böter på 10 000 eller 2 års fängelse! Här är några exempel på olika skyltar vi stött på:

Hurtig uppmaning att ha koll på sina saker

Skylt på rutan i taxibil

Den enda graffittin vi sett i Hong Kong
(är inte ens säker på att det är graffitti...?)

Denna dag förlöpte utan några olyckor. Lajjo kom hem på kvällen från Shanghai, och vi satt uppe och pratade med honom, han fick lite försenade födelsedagspresenter, och fick veta lite olika H&M-nyheter. H&M:s segertåg i Asien bara fortsätter. Den 11.e öppnade man den andra butiken i Kina, med Kylie Minogue och hela paketet. Och den liksom H&M i HongKong slår alla rekord genom tiderna. Det är fortfarnade kö till butikerna i Shanghai och HongKong. Sjukt! Men kul förstås.

Moa turns a teenie

"Happy birthday toooo yoooooou..."

Moas inträde i tonårsåldern var en enda lång orgie i firande från tidig morgon till sen kväll! Traditionsenlig sång med tårta och paket på sängen. Solen strålade som aldrig förr (på länge ) och förmidddagen fördrevs med sol, bad och pizza vid poolen!

På eftermiddagen tivoli besök och framåt kvällskröken åkte vi linbanan upp till Peaken, och åt en lyx-middag med världens läckraste utsikt! (Gondolen: släng dig i den berömda väggen!)
Restaurangen hade varit utsedd till Hong Kongs bästa krog för 5 år sedan, och det vill inte säga lite det, det finns en och annan krog i den här stan! Moa blev bjuden på glass med brinnande ljus i. Vi åt så gott, oxfile med bearnaise...vi var helt lyriska.

Tyvärr var Lajjo, som också fyller år denna dag, kvar i Shanghai. Grattis Lajjo!

Födelsedagsbarnet hade turen på sin sida...

Vi åkte detta pariserhjul....

Utsökt födelsedagsmiddag med excellent utsikt på Peaken
- kan det bli bättre?

Shop til you drop...

Hjälp!

Vi lider av SPSS - severe postal shopping syndrome...en riktig "Dr House"-sjukdom! Dess symptom är bl a: högt blodtryck, forcerat tal med det typiska prutandet vad som än diskuteras, en sjuklig fixering vid märkeskopior typ Louis Vuitton, Ralph Lauren, Tommy Hillfiger, outsäglig lyckoeufori med sluddrigt tal där den smittade rabblar om sina fynd och lyckan över att ha prutat ner en Rolexkopia från 700 till 120 yuen (dvs lika mycket i sv kronor) samt en omisskänlig skarp lukt som uppkommer då den sjuke bevistat de shoppingcentrum där smittan sprids....

Vi har varit i det riktiga Kina idag, i en vad jag trodde liten stad som heter Shenzhen, men som vår "guide" Lisa berättade är bebodd av lika mycket folk som Hong Kong, dvs 7 miljoner! Där finns det ett enormt shoppingcenter med 6 våningar FULLT AV GREJER. I varje liten affär arbetade det ca 10 personer och alla kastade de sig över en med sitt "missi, missi come look, good price for you..." etc. I början blev man helt vimmelkantig av alla saker, och säljarnas gå på stil, som var väldigt uttröttande, men efter ett tag var man igång och prutade!

Men, å andra sidan, vi var inte nådiga med våra skambud! Stackars dem som skulleförsörja sig på att kränga pärlor eller vad helst det var vi ville köpa! De grät nästan efter en hård förhandling, (- men å andra sidan kanske de började på ett för dem komiskt högt läge oxå, vem vet?...)

Vi handlade så vi tillslut nästan stupade, och det fanns inte så mycket som ett "fikaställe" i hela "mallet", - man skulle haft intravenös näringstillförsel...(Kanske något att lansera för de riktiga shoppingproffsen?) Euforiska åkte vi tillslut hem med alla våra kassar och pinaler tillslut...Mycket presenter blev det! (Man kan ge sig själv presenter!)

Köpcentret i Shenzhen i Folkrepubliken Kina

Vätskedepå efter en tuff dag med inventering av våra hårt nerprutade fynd...

Vi hade med oss Saras kompis Lisa, som är kines. Hon var en glad tjej som väntade sitt andra barn, och när vi satt på tunnelbanan pratade vi och skrattade så mycket att vi missade att gå av.
Och precis innan blev Nisse och jag kvar på perrongen när de andra hoppade på tåget då dörrarna skulle stängas. Och när dörrarna stängs så stängs dem - no mercy. Det var bara att vänta på nästa tåg som kom en minut senare och så kunde vi förenas med de andra vid nästa station. Jättefint tunnelbane system, mycket välorganiserat, som allt annat i Hong Kong.

Tunnelbanevagnarna är oändligt låååånga...


TV i vagnarna, här verkar dock ingen vara särslikt intresserad....

Det var en ingen liten apparat att komma in i Folkrepubliken... Först skulle vi skriva ut oss ur Hong Kong ( - ett formulär) sedan skulle vi skriva in oss (ett till formulär) sedan köa för att söka visum, lämna in ansökan, vänta på bekräftelse, betala visumet - och sedan var det klart att gå över bron som förenade Hong Kong och Kina!

På hemvägen samma procedur fast omväånt och utan visum förstås. Skriva ut sig ur Kina, köer hit och dit, passkontroller, och så skriva in sig i Hong Kong...Puh! Totalt 4 formulär med alla uppgifter om oss, och alla tänkbara sifferserier...

Trötta men lyckliga ramlade vi in genom dörrarna "hemma". Vi orkade inte fixa mat så vi bara åt nudlar. Sara, som varit ifrån Love för första gången på 3 månader, var färdig att gå och väcka honom av längtan. Vi somnade tidigt, jag orkade inte ens blogga!

Anna

Hallå; det var en halo!

Nu har jag fått en förklaring på den mystiska ringen runt solen tidigare idag! Det var inget hål i ozonlagret! Inte heller en regnbåge. Det var ett halofenomen. Halo är grekiska och betyder just ring.

Himlafenomenet uppstår när ljuset bryts och reflekteras i små iskristaller i de högre luftlagren, på cirka fem kilometers höjd. Iskristallerna finns i tunna slöjmoln (cirrostratusmoln) där den blå himlen kan lysa igenom.

Haloringarna är faktiskt vanligare än regnbågar men få lägger märke till dem.
Ofta uppträder haloringar när en varmfront närmar sig på hög höjd från väst eller sydväst. Halofenomenet kan alltså vara ett tecken på en väderförändring.

På morgonen den 20:e april 1535 syntes sex eller åtta halofenomen över Stockholm. Olaus Petri lät måla en tavla av fenomenen. Tavlan finns fortfarande i Storkyrkan i Gamla stan.

Källa: google/aftonbladet väder

Hemlängtan och skajp

Ikväll "skypade" vi igen med Sverige. Vi hade precis ätit middag och Kalle och Olle lunch. Det är helt gratis att prata över webben, och man kan ha web-kamera så att man kan se varann! Men det är inte lätt och det blir mycket prat i munnen och förvirring pga den stora fördröjningen på flera sekunder, pga det långa avståndet mellan Sverige och Kina. Man har precis hunnit svara på en fråga när den andra börjat prata om något annat och då ska den kommentera det man sa fast han redan bytt samtalsämne...Men det är tillräckligt bra kvalitet på ljud och bild för att vi alla ska bryta ihop i gemensam Kalle och Olle längtan....YYYYYYYYYL!!! Vad har jag gjort?? Lämnat mitt barn och min man denna långa tidsrymd??? Varför är det alltid såhär? Men om man ska se det positivt så
är det väl bra för kärleken att längta?...Föga uppmuntrande, min kärlek är stark som titanium...Men det är bara lite mer än en vecka kvar nu....Ojojoj...

Ocean Park

Idag körde Sara och jag en liten luring. Vi hade först tänkt åka ut på en båttur till Lantau, en ö ca 45 min båtfärd från HK-island. Eftersom det blåste lite så blev Sara lite nojjig över båtturen (sviter efter Titanic-turen med katamaranen till Gotland -98) så vi ändrade planerna till att åka till Ocean Park istället. Men vi sa inte nåt till teensen. Vi sa att vi skulle åka till en obebodd ö och titta runt lite på hällristningarna och äta lite inhemsk hundstuvning.

Lagom entusiastiska parvlade de sig upp ur sängarna lite tidigare än lunch, och så åkte vi. Sara lyckades viska destinationen till taxi-chaffisen (som så passande är den enda hittills som stigit ur bilen för att hjälpa till med att lägga in barnvagnen i bakluckan)

När vi kom fram till Ocean Park sa vi att det var därifrån båtarna gick. Det var väldigt långa köer, och teensen såg längtansfullt mot Park-entren medan de tänkte på den så lagom roliga dagen på ön... De blev såklart glatt överraskade när vi avslöjade hemlisen!

Efter en lång kö till linbanorna som skulle ta oss till berget på vilket Ocean Parken är belägen, så hoppade vi in i en sån här farkost:

När vi åkte iväg och började färden uppför berget, fick både Sara och jag helt unisont ett smärre nervsammanbrott...Ingen av oss hade till fullo insett vad vi gett oss in på... Att så helt utelämna oss till högre makter, vara instängda i en liten bubbla 100 meter över branta bergssidor supnade ner mot havet. Det blåste ju också rätt friskt och vi fick nästan tokbryt när linbanan stannade en stund och där satt vi och dinglade som en såpbubbla i vinden... jag såg mardrömsscenarion spelas upp med avklippta vajrar och vår bubbla rullande nerför berget....

Det var hööööögt uuuuuuupppp....

Mycket sk-nödig moster med den intet ont anande systersonen i ett krampaktigt grepp....en sisådär 50 km ö havet....

Utsikt mor Repulse Bay där vi bor! Äntligen fast mark under fötterna...
Denna utsikt gjorde ju inte ont direkt.

Ocean Park är som en blandning av Kolmården, fast med vattendjur, typ Waterworld i Florida och Gröna Lund, en massa tivoligrejer och akvarium. Teensen åkte berg och dalbananan med tre looopar, sen var de nöjda..börjar de bli gamla eller vad är felet?

Haj

Delfin-show!

Det var helt klart en typisk gå på Ocean Park-dag (Skansen-dag för oss!) för det var tok-mycket folk. Man fick nästan panik ibland, det gick knappt att komma fram och alla trängs obligatoriskt. Överllat vimlade det av pensionärer, de får f ö gå in gratis. En eloge till dem, att orka knata runt sådär i värmen bland alla människor, det var knappt så vi orkade!

Den första soliga varma dagen på länge, härligt!

Detta himla fenomen såg vi och lyckades, märkligt nog, fånga på bild; en regnbåge runt solen!

Utflyktssöndag

Fortfarande söndag, tog en promenad på eftermiddagen till Deep Water Bay. Så mycket folk överallt, alla kineser har ledigt över påsk. På pirer, stränder, klippor grillande, fiskande, festande, picnicande, dansande, sovande.

I Aberdeen åkte vi ut på en tur bland småbåtar, fiske båtar, skrotbåtar, lyxbåtar, flytande restauranger, husbåtar och konstiga farkoster som folk bor i. Runt omkring stränderna betong bebyggelse typ Hammarby sjöstad fast i miljonprograms-skyskraps-variant.





Efter båtturen åkte vi in till Causeway Bay och fikade och gick på IKEA (nu igen..)

Helt tjockt med folk i stan...

Fullbelamrade med IKEA-kassar och stora ramar fick vi ett infall att åka upp till The Peak - den högsta punkten i HK. Eftersom det var så mycket folk tog vi en taxi upp, istället för den mer pittoreska linbanan, som det var lång 40 minuters kö till.

Moa uppe på "peaken" blickande ner till Aberdeen där vi åkte båt lite tidigare.

Hong Kong i pyamas

Jag lovar, det var mäktigt däruppe, lite overkligt.

Easter in the east

Påskaftonen firades med en liten tur till Stanley (som är en stadsdel i närheten i en annan vik) där vi åt lunch på en restaurang längs strandpromenaden, och bara satt och kollade på alla promenerande påsklediga människor. Sedan förstås en tur på marknaden, och en fika på Starbucks med regelbundna intervaller av Love-jakt på det lilla torget.


Min toksnygga syrra

Påskpyssel med tsunami i knät

Fördrink innan påskmiddagen

Morning has broken

Morgonfrid och fröjd. Fru Strand fick sovmorgon, Love och jag gick en tidig morgon promenad ner till stranden...

Fiskeidyll i bukten

Om man vill bo såhär idylliskt så får man blada upp...
Vad sägs om denna lilla villa för 60 miljoner? (1 hk dollar= 1 krona)
Hallå, det är väl inga pengar, det är högt i tak,!

Gick hem, Love somnade om, teensen sov några timmar till och Sara och jag la oss i soffan med chips och marsmallows och kollade på tv...
Lycka är en softar söndag!

Trappa ner lite...

Idag har vi åkt rulltrappor, gått i trappor, åkt rullband, hissar och gått i ramper upp och ner. ...Inte så konstigt, hela stan är byggd i nivåer på de branta "bergsplatåerna" där människor bott i tusentals år.

På varje "level" är det som en egen stadsdel med bostäder, affärer, tempel, kyrkor, moskeer, skolor, etc. Ett rullband/rulltrappa förbinder de högre nivåerna (levels) där folk bor, med de nedre nivåerna där man jobbar. Mellan 6 - 10 på morgonen går rulltrappan ner, sedan byter den håll och går uppåt mellan kl. 10.20-24.00...så att alla kan åka hem, dvs uppåt!

På 50-60 talet började man bygga bort de ruckel som täckte bergssidorna där miljontals av de fattiga människor bodde. Krig, bränder och tyfoner hade skövlat många liv, och förstört många bostäder, och nu revs rucklen och de miljonprogramsliknande bostäder började byggas. En normal medel-Svensson Hong Kong-familj hade på 60-talet 5,8 familjemedlemmar och ca 11 kvm boyta!

Den stora branden på 50-talet där 60 000 människor blev hemlösa och som sedan ledde till regeringens "resettlement housing program"

Hong Kongs miljonprogram

Inredning i typisk lägenhet i de första av HK:s miljonprograms-byggen, 11 kvm per familj...

En del bostäder har med tiden blivit ganska muggiga...

Rullbanden går upp och ner och kors och tvärs

Escalator på väg upp till "Mid-Level" (- medelnivån)

Utsikt över affärsgata på "Mid-level"



En del bostäder är nyare men väldigt, väldigt högt upp...
HK har f.ö de högsta hyrorna i världen

Många trappor blir det....

Och sedan ska man ner igen...Och då får man gå...